Archive for the ‘Ulf Aipel’ Category

I Have a Dream (svenska: Jag har en dröm)

Friday, August 30th, 2013

I Have a Dream (svenskaJag har en dröm) kallas det mest kända talet av Martin Luther King, i vilket han förklarade sin vision av framtiden, där vita och svarta levde som jämlikar. Martin Luther King höll talet för femtio år sedan, den 28 augusti 1963, vidLincolnmonumentet i Washington, D.C. i samband med Marschen till Washington för arbete och frihet med mer än 200 000 deltagare. Det var ett viktigt skede i den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia.

 

Källa: Wikipedia

Vad var det som..

Wednesday, May 8th, 2013

Hände!

 

Vi har två öron och en mun för att kunna lyssna mer och tala mindre

Vi visste inte att det var omöjligt, så vi klarade av det.

Vissa människor ändrar åsikt, inte de dumma. – Jag

Vissa får saker och ting att hända, vissa registrerar vad som
hände, och vissa undrar vad som hände.

Visst engagerar jag mig i världshändelserna. Jag har ju sagt
“Usch!” flera gånger… – Staffan Lindén

.. .. .. ..

 

 

Källa: bredband.net

Tänkvärda ordspråk

Tuesday, May 7th, 2013

Bättre dåligt minne än dåliga minnen.
Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete.

Bättre tiga än illa tala. – Latinskt ordspråk

 

Källa: Bredband.net

Solros

Tuesday, April 30th, 2013

Solros (Helianthus annuus) är en art inom familjen korgblommiga växter. Blomman är gul till färgen och solrosen kan bli upp till 3 meter hög. De strålblomstriga blomkorgarna är mycket stora, gula och bruna. Den kommer ursprungligen från Mexiko men odlas över stora delar av världen som prydnadsväxt eller för kommersiellt framställning av solrosolja och solrosfrön. Det vetenskapliga namnet namnet kommer av grekiska helios, solen, ánthos, blomma och annuus, ettårig.

Solrosens tillplattade frukter, solrosfrön, används gärna som fågelfrö, till exempel i fågelbord. Solrosen odlas också för oljeproduktion. Ur fröna kan pressas en blekgul, tunnflytande, mild och fet olja, solrosolja, som torkar in om den befinner sig i kontakt med luften. Den har behaglig smak och lukt och är löslig i eter och alkohol. Kemiskt sett består den av olein, palmitin, stearin och linolein. Oljan används som matolja (kallpressad) och (varmpressad) i fernissa- och tvålfabrikation.

Det som återstår när oljan pressats ur fröna kallas solroskakor eller solrosfrökakor och används som husdjursfoder. De är vanligen mycket tjocka och hårda. Solrosfrökakor som kommer från skalade frön innehåller upp till 30% smältbar protein, 10% fett och 20% smältbara kolhydrater. Kakor som görs av oskalade frön har högre halt av fibrer. Av stjälken kan man även göra medicin.

När solrosorna har slagit ut vänder de sig mot solen under dagen, så kallad heliotropism. Om man tittar på blomkorgarna ser man att de har spiraler i varsin riktning och antalet spiraler i ena riktningen är större. Antalet spiraler i respektive riktning är vanligen antingen 21 och 34, antingen 34 och 55, antingen 55 och 89, eller 89 och 144. De hör alla till Fibonaccis talserie: 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55, 89, 144, etc. För att optimera utfyllnaden är det nödvändigt för växten att välja det mest passande förhållandet. Förhållandet är exakt gyllene snittet, cirka 1,6180. Motsvarande vinkel, den gyllene vinkeln, är 137,5 grader. Med denna vinkel får man optimal utfyllnad, det vill säga samma utrymme mellan alla fröna. Detta ger en optimal packning av fröna.

 

Källa: Wikipedia

Vitsippa

Monday, April 29th, 2013

Vitsippa (Anemone nemorosa) är en flerårig ört som blir 10-20 centimeter hög med krypande jordstam från vilken ett ensamt flikigt örtblad växer upp. Vitsippan innehåller liksom andra ranunkelväxter en skarp och frätande saft, som någon gång vållat förgiftning med dödlig utgång.

untitled

Beskrivning och ekologi

Vitsippan är vanlig och förekommer i stora mängder. Mot norr sträcker sig dess utbredningsområde ända upp till Lappland. Vid en inventering i Jämtland fann man att vitsippan på 1950-talet förekom på höjder upp till 700 meter över havet. 2008 hade vitsipporna klättrat uppåt ända till 855 meter över havet. Fristående undersökningar i Pyrenéerna, Alperna, Jurabergen och Uralbergen visade samma tendens att flytta mot högre höjder. Orsaken anses vara den globala uppvärmning, som började märkas 1986.

Den växer på något skuggig och fuktig mark i skogar, lundar och hagar. Dess blomning är på många platser en pampig del av vårlandskapet under april eller maj (beroende på landsända). Långt nedanför blomman sitter 3 kransar av svepeblad, vart och ett 3-5-delat (eller -fingrat) med vasst inskjutna flikar. Blomkronan består ganska ofta av 6 hylleblad, 3 i en yttre och 3 i en inre krans. Antalet växlar dock avsevärt, till exempel 6, 7, 8, 9, och 10 hylleblad förekommer. Efter blomningen lutar sig stängelns spets nedåt. Innan kronbladen faller av antar de på utsidan rödviolett färg och sluter sig omkring fruktanlagen, medan dessa mognar. Frukterna faller slutligen till marken, och liksom hos blåsippan finns ingen annan spridningsmetod än att de ibland transporteras bort av myror.

Vitsippans jordstam är anmärkningsvärd för sin skarpa avgränsning mot växtens ovanjordiska, blommande del. Jordstammen är djupliggande, horisontell, försedd med fjällika lågblad och växer länge horisontellt, tills slutligen den yttersta spetsen kröker sig uppåt och frambringar en enda blomma. Knoppen bildas på hösten och övervintrar till nästa vår. Samtidigt med blomningen uppstår (i maj) bredvid stängelns bas en kort sidogren (biaxel), som först utvecklas till ett enda ovanjordiskt örtblad. Därefter utvecklar denna sidogren endast fjäll. Den tränger fram i jorden som en skenbar fortsättning på jordstammens första stycke från föregående år, tills också den ska blomma och därför kröker sig uppåt för att övergå i en stängel. Den underjordiska horisontalstammen, som är brun, slät, cylindrisk, ganska rak och ungefär en decimeter lång, är alltså i själva verket hopfogad av flera från varandra utgående sidoaxlar (årsskott), som tillsammans sägs bilda en skottkedja.

 

Källa: Wikipedia

Viol

Friday, April 26th, 2013

Violsläktet (Viola) är ett växtsläkte i familjen violväxter. Det finns mellan 400 och 500 violarter runt om i världen. De växer ofta i fuktiga och halvskuggiga lägen. De flesta violer är fleråriga örter, men det finns även några ettåriga samt några små buskar.

Vanligen har violer hjärtformade blad och asymmetriska blommor med fyra uppåtriktade kronblad, två på varje sida, och ett bredare som är nedåtriktat. Olika arter kan ofta skiljas åt genom kronbladens form. Många arter har violetta blommor, som släktnamnet antyder, men det finns även arter med blå, gula, och vita blommor. Tvåfärgade blommor förekommer, ofta blå och gula. Flera arter doftar gott.

Violer kan användas som dekoration i sallader eller kanderas och användas till desserter. Tablettasken viol är en gammal och fortfarande existerande godissort. Även späda blad är ätbara. Blommor, blad och rötter innehåller A- och C-vitaminer.

 

Källa: Wikipedia

Blåklint (Cyanus segetum, eller tidigare Centaurea cyanus)

Thursday, April 25th, 2013

Blåklint (Cyanus segetum, eller tidigare Centaurea cyanus) är en art i familjen korgblommiga växter.

 

Ursprungslandet är Kina. Under pleistocen växte blåklint på stäpptundran i södra Europa och följde med isens avsmältning norrut på öppna gräsmarker. Den fick dock sin stora spridning först med jordbrukets införande som ogräsväxt.

Blåklinten växer i norra Europa i huvudsak i samband med odlad jord, men i östra Medelhavsområdet växer den helt fritt. Den betraktas av den orsaken som ett ogräs och i takt med att bekämpningsmetoderna gått framåt har också blåklinten gått tillbaka. I Storbritannien är blåklinten klassad som hotad art.

 

Källa: Wikipedia

Solros (Helianthus annuus)

Wednesday, April 24th, 2013

Solros (Helianthus annuus) är en art inom familjen korgblommiga växter. Blomman är gul till färgen och solrosen kan bli upp till 3 meter hög. De strålblomstriga blomkorgarna är mycket stora, gula och bruna. Den kommer ursprungligen från Mexiko men odlas över stora delar av världen som prydnadsväxt eller för kommersiellt framställning av solrosolja och solrosfrön. Det vetenskapliga namnet namnet kommer av grekiska helios, solen, ánthos, blomma[1][2] och annuus, ettårig.

Solrosens tillplattade frukter, solrosfrön, används gärna som fågelfrö, till exempel i fågelbord. Solrosen odlas också för oljeproduktion. Ur fröna kan pressas en blekgul, tunnflytande, mild och fet olja, solrosolja, som torkar in om den befinner sig i kontakt med luften. Den har behaglig smak och lukt och är löslig i eter och alkohol. Kemiskt sett består den av olein, palmitin, stearin och linolein. Oljan används som matolja (kallpressad) och (varmpressad) i fernissa- och tvålfabrikation.

Det som återstår när oljan pressats ur fröna kallas solroskakor eller solrosfrökakor och används som husdjursfoder. De är vanligen mycket tjocka och hårda. Solrosfrökakor som kommer från skalade frön innehåller upp till 30% smältbar protein, 10% fett och 20% smältbara kolhydrater. Kakor som görs av oskalade frön har högre halt av fibrer. Av stjälken kan man även göra medicin.[källa behövs].

När solrosorna har slagit ut vänder de sig mot solen under dagen, så kallad heliotropism. Om man tittar på blomkorgarna ser man att de har spiraler i varsin riktning och antalet spiraler i ena riktningen är större. Antalet spiraler i respektive riktning är vanligen antingen 21 och 34, antingen 34 och 55, antingen 55 och 89, eller 89 och 144. De hör alla till Fibonaccis talserie: 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55, 89, 144, etc. För att optimera utfyllnaden är det nödvändigt för växten att välja det mest passande förhållandet. Förhållandet är exakt gyllene snittet, cirka 1,6180. Motsvarande vinkel, den gyllene vinkeln, är 137,5 grader. Med denna vinkel får man optimal utfyllnad, det vill säga samma utrymme mellan alla fröna. Detta ger en optimal packning av fröna.[3]

 

Källa: Wikipedia

Orkidéer (Orchidaceae)

Wednesday, April 24th, 2013

untitled

 

Orkidéer (Orchidaceae) är en växtfamilj med fleråriga örter med underjordiska jordstammar eller knöllika, näringslagrande rötter (amrötter); sällan utan klorofyll. Stjälk upprätt. Blad strödda eller sällan nästan motsatta, parallellnerviga, helbräddade. Blommor tvåkönade, oftast samlade i toppställda gles- eller mångblommiga ax eller klasar, någon gång ensamma.

Familjen är en av jordens artrikaste med nästan 800 släkten och omkring 30 000 arter. I Sverige har man funnit 50 arter fördelade på 23 släkten. Samtliga svenska orkidéer är fridlysta i hela landet.

Orkidéer är numera vanliga krukväxter i svenska hem, särskilt den så kallade brudorkidén (Phalaenopsis). Orkidéer skall inte planteras i vanlig krukväxtjord utan i luftig kompost (särskild orkidéjord finns att köpa). De behöver inte vattnas ofta, någon gång varannan vecka räcker bra. Vid vattning sänks orkidén med odlingskrukan ner i rumstempererat vatten i ca fem min och får därefter droppa av ordentligt innan den sätts tillbaka i ytterkrukan. Viktigt att tänka på är att det absolut inte får komma vatten i bladrosetten då detta lätt förorsakar röta, speciellt viktigt under de kalla årstiderna med sämre avdunstning. [1]

Efter att Brudorkidéen har blommat ska stjälken klippas av vid andra eller tredje ögat nerifrån då en ny stjälk kommer växa ut och blomma på nytt. Se också Semi-hydroponic för odling av orkideer. Detta gäller framförallt när blomstjälken saknar förgreningar, underarter med förgrenade blomstjälkar blommar mer sällan om på gamla stjälkar. Grundregeln får dock vara att inte klippa bort en stjälk helt förrän den är helt intorkad.[2]

De som i äldre tider samlade och pressade växter erfor att orkidéer i likhet med suckulenta växter, till exempel sedum, var mycket svåra att få torra. Hela ståndet är nämligen ofta rikt på slem, och man var därför tvungen att döda växten genom att under några minuter hålla den (utom blommorna) i kokhett vatten, varefter man med lätthet kunde få den torr med bibehållna färger genom vanlig pressning. Samma resultat vanns genom att med en nål tätt pricka blad och stjälk före pressningen. I dagsläget är dock samtliga orkidéarter i Sverige fridlysta och sådan verksamhet är alltså förbjuden enligt svensk lag. Moderna botanister använder sig hellre av fotografering för att dokumentera sina fynd.

 

Källa: Wikipedia

Barrväxter

Tuesday, April 23rd, 2013

Barrväxter (Coniferales, Coniferophyta, Coniferae, Pinophyta, Pinophytina, Pinopsida eller Pinales ) är ett taxon inom växtriket. Barrväxterna består av sex–åtta familjer med totalt 65–70 släkten och 600–650 arter. Barrväxterna har barr och ofta, men inte alltid, kottar. Samtliga är vedartade växter. De allra flesta är träd (barrträd) men några få är buskar. Träden kan vara av såväl grantyp som ektyp.

Barrträd ger upphov till en sur jordmån på grund av att barren ger sura nedbrytningsprodukter (se även Podsol).

Det finns barrväxter över i stort sett hela världen och de är av oerhört stor ekonomisk betydelse, främst för produktion av timmer och papper. På tajgan är den helt dominerande. Den svenska barrskogen domineras av barrträden gran och tall, medan en och idegran förekommer mer sparsamt i Sverige; där är lärk, contortatall och ädelgran införda av människan.

 

225px-PinusSylvestrisKälla: Wikipedia